Hej, Vi inneha en ny app!
Forut att din app amna fortskrida rulla som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka gallande knappen pro att uppdatera!
Om en faktum tycks all medverkande i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika om ratade Tinderman vara overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha vinnare, och den inneha forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en mottaglig undra vilka dessa ar – samtidigt Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella pina gallande den digitala arenan, inneha till exempel Expressens Anna Hellgren (13/1) visat gallande att dessa hanar knappast kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det handlar forstas ej blott ifall tillgangen till sex, utan ocksa ifall vem som i framat fras gynnas av strukturerna, men inte heller i den mer begransade fragan rader nagon samforstand om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder ej gor nagot mer an befaster en redan radande sexuell hierarki, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta enkom ar partiell tvattakta: Att dejtingapparna inte bara exploaterar ojamlikheten, utan i speciell mening samt skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, annu en ett exempel kungen stordriftens hansynslosa logik: exakt som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa inneha den snyggaste killen kungen jobbet ej langre sa ofta att komma med, ehuru hans konkurrenter nu ar – som minst – allihopa andra hanar i alltsammans stad.
Anderbergs betraktelse av hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar samt pa mansklig niva ar forstas fullt giltig – men sjalv betvivlar att den ar till fyllest djupgaende. Att den digitala kulturen paverkar vara liv i genom hur vi rangordnas fran dess algoritmer ar tydligt, men den paverkar oss i minst jamstalld paverkad stadium genom sin forskjutning fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt i genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker bara i former som medger total tillsyn. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: sjalv framstaller inte enbart karna jag, utan sjalv gor det i det uttalade syftet att det amna bli alskat.
Gallande samma gang som jaget pa jakt efter karlek tvingas handla sig till ett saljbart objekt, riktar det ocksa en motsvarande konsumistisk blick mot sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det besta lattare att klura pa potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar arme jag antagande att den kapitalistiska logiken nar djupare an vad Anderberg antyder, pa ett fason som paminner ifall vad serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att vara fangslande som genuint annan, och far sin betydelse enbart i kraft fran att ge jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland flertal.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de konsument som gillar henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande ansikte som dyker upp kungen var bildskarm harnast: Den tycks vara igang samt i var personlig sjal. Vinnaren i denna nya stadga blir enar, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en uppsattning matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen konsument.
En annan be om nagot som ar vard att hejda sig utbredd ar den om attraktionskraft. Ifall det genast finns vissa grupper som gynnas pa andras bekostnad pa en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i all fall? Ett tankevackande losning finns att inbringa i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning ifall hur sa som uppfattas som tilldragande. Det visar sig att bedomningen av attraktivitet sker i flertal moment, och vanligtvis med pa rak arm motsatt utfall.
Bred en forsta ytlig visuell granskning – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att vara mer eller mindre skildra, i den bemarkelse att de flesta manniskor ar overens om va som amna uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: bred mer komplext socialt harmoni omprovas detta forsta intryck gallande subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar delad pa ett slumpmassigt fordelat satt. Fran det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for omkring allihopa att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken typ fran tilldragning som ar tankbar pa Tinder borde vara uppenbart, och i denna mening inneha Anderberg alldeles sann, kanske till och med mer sann an han anar, forut i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten inte enkom fran databolagens algoritmer, utan fran deras vaxelspel med var egen evolutionara programmering. Men verkligt bekymmersam blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer allman utveckling som pagar omkring oss, i vilken faktisk, starkt intresserad humanistisk narvaro i allting hogre grad ersatts med digital avsaknad.
Genom att tomma det manskliga sociala samspelet gallande det satt som genast sker, riskerar vi med andra ord att tomma samt mojligheten till realitet ingaende foralskelse, och till en tilldragning som nar djupare an till en schematisk klassificering av estetisk symmetri. Till en begar som tar kroppen i besittning, men som i viss fras harror fran sjalen: och finns det nagot som kan kurera den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det gott en sadan.
Anderberg aterger en passage klocka den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” pro att exemplifiera sin tes att sexuell tillfredsstallelse i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en begransad elit. Sjalv tanker bolivia brides jag snarare gallande ett citat ur romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven langt innan dejtingapparnas intag, om hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan kungen ett blivande avromantiserat fornuftsaktenskap, till cirka jambordig delar bestaende av sexuell och narcissistisk gladje. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon gallande sa vis franhant sig all tillfalle till valgang.”
Deja una respuesta